Lutar man sig tillräckligt långt framåt så måste man oundvikligen till sist sätta ned foten framför sig och ta det där förlösande första steget!

Blir lite inspirerad av min kollega Kalle som ägnar stor del av sin vakna tid (och säkert en del sömntimmar) åt att jobba med frågeställningarna kring S/4 HANA Roadmap, dvs hur hjälper vi våra kunder att på ett kontrollerat sätt stegvis närma sig en uppdaterad systemmiljö där användarupplevelser och enkla systemlösningar jobbar tillsammans i realtid.

I en allt mer komplex och föränderlig värld som är iero-grundaren Per Huganders mantra så blir frågeställningarna relevanta i så många olika sammanhang. Själv brinner jag ju för cXm och sticker inte under stol med att just SAPs CEC-svit är otroligt spännande, och här har vi många kunder som står inför precis samma resa. Lätt föråldrade CRM-system som är mer eller mindre väl integrerade med ERP och BI, men som i mångt och mycket bygger på gamla paradigm kring Sales Force Automation med Account & Activity Management i centrum. Kundupplevelsen är något man pratar om, men stödsystemen har inte riktigt samma fokus. Så potentialen i att tillsammans definiera vägen framåt för att nå ett bättre läge/position är enorm. Förutsättningen är dock att initialt släppa tekniken och helhjärtat fokusera på kunder och användare. När den pusselbiten är definierad kan vi börja grotta i det tekniska, och med CEC-plattformen och det kringliggande ekosystemet så finns precis alla förutsättningar att leverera.

Det viktigaste att komma ihåg är dock att när vi pratar om den tekniska plattformen så är sällan strategin ”Rip & Replace” genomförbar. Där av behovet av att definiera hur vi förflyttar oss framåt, för tro mig när jag säger att det är många företag som befinner sig i situationen där de måste sätta ned den där första foten om man inte skall riskera att falla handlöst framåt.

Den gamle cyberpunkaren William Gibson satte en gång på pränt den situation vi befinner oss i.

There are times when you can only take the next step. And then another

– Willam Gibson, Pattern Recognition