I ett tidigare inlägg uttalade jag mig kanske lite negativt kring livslängden hos det som skrivs och visas på sociala media. Jag insinuerade att det är oerhört viktigt att var först med våra observationer och att vi gärna blickar framåt och därför snabbt glömmer det som hände igår. Har fått en del respons på detta påstående. Några hävdar med bestämdhet att pendeln kommer slå tillbaka, precis som jag antydde i inlägget. Andra säger att det bara är en naturlig del av ett mer tidsenligt konsumtionsbeteende, och att i en allt mer uppkopplad värld så kommer vi knyta information väldigt tight till både tid och rum. Detta leder till att den information vi behöver (eller i värsta fall någon marknadsförare tycker att vi behöver) får en väldigt precis giltighet som styrs av såväl klockan som min geografiska position.

Funderar man på vad detta mönster innebär så inser man snart att information som man sprider i digitala kanaler måste ha en väldigt kort återbetalningstid. Bäst Före-datum ligger tätt inpå produktionsdatum. Vad jag menar är att om du arbetar fram en artikel med viss substans som du vill sprida i dina digitala kanaler så räcker det inte att publicera den i huvudkanalen. Låt oss ta denna blogg som exempel. Om min kollega Kalle skriver en detaljerad beskrivning av hur man angriper en S4HANA Roadmap och publicerar den här på bloggen så måste två viktiga saker inträffa. Du som läser måste hitta materialet och du måste ha tillgänglig tid för att läsa inlägget. Just tid kan också ses som del av ett vidare begrepp som innefattar var du befinner dig, t ex så uppdaterar du dig kanske om det som sker på bloggar och på LinkedIn främst när du sitter på Öresundståget eller susar fram på tunnelbanan.

För oss som försöker nå ut med vårt budskap jobbar tiden obönhörligt emot oss. Om vi inte tajmar det vi publicerar med din tillgängliga tid finns det stor risk att annan information lägger sig på toppen av informationshögen och Kalles inlägg glöms bort. För att öka chansen att rätt personer möts av informationen så måste vi klä på inlägget med ”teasers” i andra kanaler. Det vanligaste idag är att man utnyttjat LinkedIn för att pusha digitalt content, men i just ditt företag har ni kanske kommit vidare och utnyttjar Twitter eller andra ”attention grabbers”. Som ni förstår så är fönstret öppet under begränsad tid då vi har en exponentiell tillväxt i informationsflödet som gör att ”yesterday’s news” verkligen glöms bort fort.

Skulle man trots allt lyckas bryta igenom bruset så har även bra material en begränsad livslängd. Hur många inlägg eller internetfenomen har vi inte stött på genom åren? De flesta glöms bort och nya snackisar tar plats i rampljuset. Fast sedan sensommaren har jag har upptäckt att det kanske finns hopp trots allt.

Min fyraåring har väckt liv i något som varit begravt och bortglömt under lång tid nu. Han har upptäckt ”What does the Fox say?” på YouTube. 558 miljoner visningar på två år, och han kommer på egen hand se till att det blir 559 miljoner innan året är slut, om inte hans pappa får ett sammanbrott och säger upp internetabonnemanget innan dess.

Så här har vi beviset för att även historiska fenomen kan göra comeback så det sprakar om det! Folk undrar dock om jag blivit lite smått galen som nu går och nynnar på refrängen Joff-tchoff-tchoffo-tchoffo-tchoff av och till då den har blivit min personliga favorit och som verkligen har satt sig på hjärnan efter tusentals spelningar.