Förra veckan hade jag förmånen att få lyssna på Microsofts Distinguished Technical Evangelist James Whittaker.

Det som Whittaker gör så bra är att han inom 10 minuter får publiken att resignera inför vad som komma skall och istället fokusera på konsekvenserna. Han beskriver inte intelligenta maskiner som en möjlig utveckling, utan som ett faktum, och använder sina 60 minuter till att måla upp en bild av den framtid som väntar oss.

Whittaker tar oss med på en resa från slutet av 80-talet fram till det som väntar inom ett par år. Det mönster han vill att vi skall ta till oss är att nya tekniker tar ca 10 år innan de börjar skapa riktigt stora värden. Det tog 10 år för PCn, Webben och smarta telefoner att gå från nya tekniker till det att de riktigt lyfte. Vågar man extrapolera detta mönster till de tekniker som är på frammarsch idag så ser det ut som att Cloud, Virtual Reality och IoT med Machine Learning kommer konvergera och därigenom samverka som etablerade tekniker ungefär samtidigt. Och med samtidigt så menar Whittaker NU!

Machines are smarter, faster, unbiased and balanced. There are few tasks they cannot do better

James Whittaker

Enligt Whittaker behöver vi endast molnet, big data och machine learning för att lösa i stort sett samtliga problemställningar som vi kan föreställa oss nu när webben upphör att vara en destination och istället blir en datakälla för sökningar som är initierade av maskiner, inte människor.

På samma sätt som Viv Labs beskriver Vivs grundpelare i termer av en applikation som är en del av något större som växer varje dag (vilket jag skrev om förra veckan) så beskriver Whittaker en snar framtid där maskiner delar data med varandra och hittar gemensamma sanningar i någon slags kollektiv intelligens. Ungefär i samma ögonblick som han yttrar de orden känner jag en rysning av lika delar välbehag som obehag sprida sig över kroppen. Man ställer sig ju frågan om allt verkligen måste beskrivas i helt logiska termer, eller om det inte är det oförutsedda som är det kittlande i den mänskliga tillvaron? De tillfällen jag får förhöjd puls och känner mig extra levande är inte nödvändigtvis ögonblick omgärdade av logik och struktur.

Betänk att maskinerna tar bort behovet av människans input. Maskiner kommer prata med varandra och utbyta erfarenheter för att sedan fatta det logiskt sett mest korrekta beslutet. Maskiner kommer basera sina beslut på data och inte på marknadsföring. Arthur Miller skrev “Death of a Salesman“. Whittakers vision blir som en konsekvens “Death of all Marketeers“.

När vi sedan funderar vidare på människans roll och de system som vi bygger vår existens på, dyker en naturlig fråga upp – Hur tjänar man då pengar i en värld som styrs av maskiner? Backar vi tillbaka till hur ekonomiska värden har genererats över tid så bygger webben på att det finns reklamintäkter. Apparna bygger på reklam och köp, och när vi kommer fram till IoT så pratar vi om prenumerationer, micropayments och “the sharing economy”. MEN hur tjänar vi pengar i maskinernas tidevarv? Även om frågan lyfts så får vi inte svaret under detta seminarie utan istället en vision om människor som ägnar sig åt allt det där kreativa som artister, poeter och filosofer håller på med idag. Att det finns pengar att tjäna även i en sådan värld är nog troligt, men exakt hur det skall gå till håller Microsoft lite för sig själva. Frågan för min del blir vem det egentligen är som skapar värde och därigenom förtjänar att belönas? Alternativt så är det bara att radera alla gamla nationalekonomikunskaper och omfamna en altruistisk framtid där vi befinner oss i en typ av oändlig spa-vistelse för kropp och själ. Funkar för mig!

 

Med en sådan avslutning sår den gode Whittaker en del hopp i församlingen. Främst för de yngre åhörarna givetvis, för man undrar ju ändå hur det skall gå för de generationer som behöver lämna plats åt Generation Z som kommer vara först ut med att fullt ut skörda frukterna av dessa landvinningar?

Avslutar med de sista orden som Whittaker skickade med oss innan han gav sig ut på en aviserad och efterlängtad pubrunda.

God, it is said, created us in his own image, but through our magic machines it seems more likely we will create God in ours

James Whittaker