Som jag skrev om nyligen så jobbar vi aktivt med att hitta nya sätt att avdramatisera och visualisera nya innovationer så att vi kan tränga igenom teknikbarriären och nå en större del av den verksamhet vi pratar med.  Av någon anledning så har vi fokuserat en del på LEGO, och när vi nu sitter och planerar inför SAP Innovation Forum våren 2017 så ligger det färgglada bitar utspridda över hela kontoret.

Det är dock när jag lite lätt frånvarande i tanken sitter och småplockar med legobitarna och formar dem till en pyramid som jag kommer att fundera på det här med automatisering och robotisering, och kanske främst kring konsekvenserna det för med sig för människors förmåga att hitta arbete.

Vilken typ av geometrisk form skall vi bygga av den arbetskraft som ersätts av maskinlärande, algoritmer och i slutänden fullt utvecklad artificiell intelligens?

Historiskt sett har arbetsmarknaden i stort kunnat beskrivas som en pyramid med en stor stabil bas av mindre kvalificerade jobb och en topp bestående av specialister och entreprenörer. I svallvågorna av digitaliseringen och robotisering så ser vi hur basen till stor del ersätts av maskiner men även hur många andra delar av pyramiden påverkas. Ny Teknik publicerade nyligen en rätt så bra sammanfattande artikel där de listade lite mer kreativa eller kvalificerade yrken som borde kunna placeras på listan över utrobotiserade arter (det var här du läste de orden för första gången): Rekryterare, Redovisningskonsult, Kokboksförfattare, Webbdesigner, IT-säkerhetsanalytiker, Journalist, Jurist med flera.

Om vi nu plockar bort basen och ett stort antal bärande lego-element ur vår pyramid vad har vi då kvar? Någon föreslår kanske att vi har en hög med just delvis ihopsatta lego-bitar, inte helt olikt det jag går och plockar upp från golvet hemma var och varannan kväll. Någon annan hävdar att de kommer plockas ihop till en odefinierbar form som vi kan ta ställning till när först vi ser den framför oss för första gången. Det senare scenariot känns rätt så skrämmande kan jag tycka då det antyder att vi endast kommer kunna agera reaktivt, vilket inte bådar gott för majoriteten av de personer som automatiseras bort.

Min spontana känsla är att vi kommer att ha svårt att plocka ihop bitarna över huvud taget. Ett samhälle där en väsentlig del av befolkningen får svårt att göra rätt för sig ligger rätt så långt ifrån de strukturer vår tillvaro bygger på idag. Sociala skyddsnät, utbildningsväsende och konsumtionsekonomin är ingenting man ställer om i ett nafs. Det höjs idag röster som förespråkar medborgarlöner och liknande lösningar för att inte urholka den ekonomiska tillväxten när den distribuerade köpkraften eroderas och koncentreras till toppen, men om det är något som är tydligt efter det amerikanska presidentvalet så är det att vi ligger väldigt långt borta från den typen av åtgärder på ett globalt plan.

Jag har inget svar på vilka makro- eller socioekonomiska åtgärder som behövs, men när jag sitter med den nedmonterade legopyramiden framför mig inser jag att det är en jäkla massa bitar som vi skall göra någonting med. Så frågan blir var man skall börja när man inte har någon steg-för-steg-instruktion över vad man skall bygga?