För att kunna börja föra en diskussion kring nyttan av sakernas internet så måste vi försöka förstå vad sakernas internet egentligen handlar om. Ni har kanske noterat att de flesta tyckare och tänkare idag har lagt Digital Transformation och ”disruption” på hyllan. Några har förvisso vansinnigt svårt att släppa Uber, AirBnB och Netflix som exempel, men annars är det en skara människor som är rörande överens om att det är IoT och maskinlärande som är de buzzwords man skall göra sig ett namn kring just nu. Begrepp som de flesta av oss kan haspla ur oss runt kaffemaskinen för att vara en del i diskussionen, men som alldeles för få faktiskt har gjort sig omaket att försöka förstå lite mer på djupet.

Nu när maskinlärande och IoT som plattform befinner sig i det Gartner kallar ”Peak of inflated expectations” på Hype Cycle-kurvan så är det dock hög tid att skaffa sig lite mer kunskaper, för just kunskapsbrist är en av de enskilt största riskerna företagen står inför idag när IoT-tåget rullar ut från stationen. Jag har tidigare tagit upp detta med linjära hjärnor i en exponentiell värld, och just insikten vart artificiell intelligens och ihopkopplade saker kommer att ta oss borde ligga väldigt högt upp på agendan för den som vill att ens verksamhet skall utvecklas och i förlängningen leva vidare.

Det finns ett antal olika teoretiska modeller som beskriver vad IoT definitionsmässigt handlar om, och jag har tidigare beskrivit delar av olika ramverk, men om vi för tillfället släpper det akademiskt korrekta sättet att betrakta området och istället försöker beskriva sakernas internet ur ett mer emotionellt perspektiv så skulle jag vilja formulera det som följer:

Sakernas Internet handlar om att acceptera att ingenting är omöjlig inom en snar framtid. Oavsett om vi pratar om människor, processer eller saker så är allting uppkopplat och alla pratar med alla. Vi har ofta en vanföreställning om att alla diskussioner måste inkludera oss människor, men i en uppkopplad värld är inte så fallet. Maskiner pratar med maskiner och de har också mandat att fatta egna beslut. Ibland blir vi informerade, men många gånger så kommer vi vara helt ovetande. Ibland kommer vi exponeras mot den uppkopplade världen när det gäller uppenbara och fysiska tillämpning som robotar, autonoma bilar och Virtuella Personliga Assistenter. Andra gånger går den oss obemärkt förbi i form av intelligenta sensorer, smarta applikationer och algoritmer som verkar i det dolda.

Oavsett hur ni ställer er till denna utveckling eller i vilken grad ni har insikt om dess konsekvenser för er som individer eller för era företag så är det hög tid att börja agera i frågan. Några kommer instinktivt välja en defensiv hållning till utvecklingen med väl underbyggda argument grundade i gårdagens verklighet. För mig personligen handlar det dock om att ha ett mindset som bygger på ”möjligheter först”. Det finns många svåra frågeställningar som måste lösas på vägen mot det uppkopplade samhället, och vi skall inte ta lätt på dem, men om vi inte sätter möjligheterna i första rummet tror jag vi blir kvar där på perrongen med en gnagande känsla av oro i magen.

De kommande veckorna kommer jag försöka koka ner sakernas internet till något som förhoppningsvis är hyffsat lättsmält i hopp om att vi alla skall bli överens om att det är direkt livsfarligt att bli sittandes i vänthallen när avgången ropas ut i högtalarna.

Nu är det tid för avgång. Det finns fortfarande gott om lediga platser. Alle man ombord!