No lists of things to be done. The day providential to itself. The hour. There is no later. This is later.

Can you do it? When the time comes? When the time comes there will be no time. Now is the time.

Cormac McCarthy, The Road

Finns det något bättre sätt att sätta stämningen än genom ett par dystopiska rader? Minns ni den post-apokalyptiska berättelsen om en man och hans son som vandrar genom ett ödelagt landskap på väg söderut mot havet och hoppet om en framtid? Pojken är utmärglad och mannen märkt av sjukdom och psykiska ärr. Luften är full av sot och föroreningar. Det är kallt och de få mänskliga möten de utsätts för längs vägen för inget gott med sig. Ett genomgående tema är ovissheten om vad som väntar vid slutdestinationen, om det nu ens finns någon. Ett mästerverk som resulterade i ett Pulitzer-pris och en film med Viggo Mortensen i huvudrollen. Hos vissa resulterade den säkert även i ett par sömnlösa nätter.

Tack och lov slutar likheten här. Likheten med vadå, exakt? Likheten mellan The Road och vägen framåt mot SAPs nästa generations affärssystem och innovationsplattform.

Slutmålet är kanske fortfarande lite otydligt för en stor andel företag, men det råder ingen tvekan om att många står inför en serie viktiga val på vägen till S/4 HANA. Vi har i dagarna fört ett resonemang med en kund kring just vägen framåt baserat på nedanstående vägvalsbild. Den försöker beskriva de valmöjligheter som finns för företag som idag har SAP som sitt hjärta och centrala nervsystem, men där det nu är dags att byta ut kärnan i IT-miljöerna mot nästa generations lösningar.

Till vänster har vi de mer defensiva valen och till höger tre val som behöver utvärderas. Om man väljer att kliva av SAP så är det i alla fall ett aktivt ställningstagande, och även om jag personligen tycker det känns olyckligt så har jag större respekt för det än alternativet att stå kvar vid väjningspliktsskylten och hoppas på bättre tider. Sedan finns det ingenting som säger att det är bättre att köra i 110 än i 80 eller 40. Hastigheten bestäms utifrån en mängd parametrar som är högst individuella för olika företag. Det fina i kråksången är dessutom att de tre högra alternativen inte är ömsesidigt uteslutande. Att gasa upp till 40 genom att gå till SAP Business Suite on HANA för att sedan accelerera till S/4 HANA Enterprise Management (brownfield) genom en systemkonvertering är fullt möjligt. För vissa delar av verksamheten i form dotterbolag och nyförvärv kan även 110-alternativet med en greenfield-implementering fungera som ett komplement till en konverterad kärna. Kanske kan man till och med överväga att gå Cloud-vägen för dessa delar i organisationen, även om man inte är mogen att göra det för hela företaget.

Vägvalen är som sagt var många, men till skillnad från ovissheten i McCarthys skildring så är jag övertygad om att det finns en mening med att ge sig ut på resan, hellre förr än senare. Planlöst vandrande är givetvis inte att förespråka, men en strukturerad resa baserad på något av SAPs tre implementeringsalternativ; Nyimplementering, Systemkonvertering eller Landskapstransformation ger goda förutsättningar för hitta till målet.

Så min uppmaning är att ge er ut och börja nöta asfalt. Jag hyser inga illusioner om att resan kommer vara helt friktionsfri, men känslan av att ha blivit frånåkt av alla andra är inte heller någon höjdare.