Knappt har svängdörren på Clarion Hotel Post I Göteborg slutat snurra bakom mig innan jag slås av tanken att det inte är så lätt att simma mot strömmen. Årets SAPSA VårIMPULS var enligt min mening den bästa hittills. En fantastisk uppslutning bland kunderna, och ett format som möjliggjorde många spontana möten och intressanta diskussioner. Det som var extremt tydligt var grupperingen av olika initiativ i distinkta kluster. Givetvis var det stort fokus på resan mot S/4 HANA som sig bör, och så fanns det ett element av buzzword-bingo. Jag brukar säga att den som kliver upp på podiet och inte har termerna Internet of Things respektive Machine Learning i fetstil högst upp minnesanteckningarna har helt missat begreppen som alla pratar om. Baksidan av detta är att det är väldigt många som slänger sig med Sakernas Internet och Maskinlärande lite lättvindigt, vilket kan skapa en del förvirring om man inte passar sig.

När det gäller just sakernas internet så var det ett antal företag som demonstrerade vad de gjort på området, och det var lite som att lägga ett karbonpapper på det som vi visade upp i vår monter. Att försöka avdramatisera den nya uppkopplade ekonomin genom att erbjuda enkla modeller för att åskådliggöra samspelet mellan teknik och affärsnytta. I korthet en trave sensorer som kopplar upp sig mot någonting i ”The Edge” och som sedan utnyttjar SAP Cloud Plattform for att så småningom starta processer i själva Enterprise-kärnan. Enkelt och förhållandevis lätt att följa även för den oinvigde. Skall man dela ut pedagogik-poäng så fanns det givetvis de som lyckades lite bättre och så fanns det några mumlare som hade lite svårt att få fram budskapet. Överlag tror jag dock vi kollektivt lyckades förmedla en hyffsat uniform bild av hur IoT kommer in i våra processer i framtiden. En framtid som för vissa redan har startat medan den för andra ligger och lurar alldeles om hörnet.

Är det då bara dödar fiskar som flyter med strömmen? Nej så illa är det inte. Jag skulle vilja påstå att det var ett gäng rätt pigga laxar som simmade på under VårIMPULS, men det gick inte att särskilja dem åt på ett lätt sätt. Det fanns inga distinkta särdrag som gjorde att man som kund kunde säga att den ena eller andra leverantören hade någonting extra att erbjuda. Visst någon jobbade med industri-speckade sensorer medan någon annan varit på shoppingrunda på Claes Ohlson. Någon hade lite mer closed loop-tänk medan andra inte riktigt fått ihop en automatiserad process ännu, men den utstakade riktningen var i grund och botten densamma.

När jag så småningom satt där på det försenade tåget hem på onsdagskvällen och funderade på dagen så började två saker ta form i mitt huvud. Det ena är att det kanske inte är så dumt att vi har ett någorlunda gemensamt budskap kring sakernas internet för vi befinner oss trots allt tidigt i cykeln hos många av våra kunder. En spretig bild av IoT underlättar inte för en organisation som nu står inför beslutet kring nästa generations innovationsplattform samtidigt som digitaliseringsbehovet knackar allt hårdare på dörren. Så det är nog på gott och ont att det mest var företagsloggan som skiljde mellan de olika IoT-dragningarna.

Min andra reflektion rör vårdslösheten i begreppshanteringen, och här inser jag också mina egna begränsningar och att jag inte direkt är något föredöme när det kommer till hur jag beskriver vår framtid i ljuset av intelligenta maskiner. Det faktum att SAP lovar ha maskinintelligens som en integrerad del i alla sina applikationer 2020 är inte längre nyheten som kittlar. Den utvecklingen är oundviklig. Det som kittlar är grundfrågan kring hur vi hittar tillämpningar för dessa tekniska landvinningar. För att kunna besvara den frågan måste vi sluta stirra på ytlacken på dessa skinande produkter och istället börja gräva i behov och förutsättningar.

Som ett resultat har jag nu ett mantra som etsat sig fast i min hjärna på det där sättet som gör att jag vet att jag måste göra någonting åt det om jag inte skall bli komplett galen.

So you’ve got the toolset, now what?

Det skall därför bli oerhört befriande att med hjälp av några briljanta kollegor nu börja titta på maskinlärande utifrån perspektiv som ligger närmare sixQ-modellen än funktionalitet i verktygen. Jag är övertygad att med deras hjälp kommer vi kunna formulera dialogen kring exempelvis maskinlärande på ett mycket mer tilltalande sätt. På köpet hoppas jag också tillskansa mig en djupare förståelse för förutsättningarna för maskinlärande, semantisk analys och liknande. Jag hoppas kunna bli bättre på att kvalificera vilka utmaningar som dessa tekniker kan understödja, och framför allt förstå när förutsättningarna inte är tillräckligt gynnsamma för att ge sig in i något så komplext som detta. Sedan kanske det viktigaste målet av alla – att bli bättre på att prata om dessa ämnen på ett mer trovärdigt sätt.

Tänk vad några timmar på ett kund/partnerevent kan göra för att starta upp nya tankar! Nu skall jag bara jobba på simtekniken så att det går att börja jobba sig uppströms så småningom.